Inatt så vaknade jag av att det åskade som aldrig förr. Om ni bodde i närheten av mig så skulle ni förstå, det går liksom inte att förklara. 

Vanligtvis har jag inga problem med åskan, det kan tillochmed vara mysigt ibland. Men inatt...det var nästan så att jag packade ihop mina saker och var redo att springa ut om åskan slog ner, jag kände mig så säker på att snart, snart händer det.

Men som tur var så gjorde det ju inte det, inte i mitt hus iallafall. Jag kan ärligt säga att jag var rädd, jag som aldrig varit rädd för åska kände mig spyfärdig av bara tanken. Hur knäppt?

Inte så konstigt egentligen kanske. Jag menar, du kan ju inte direkt springa ifrån åskan, är den väl här så är det bara att hoppas att inget händer. Det värsta är väl att man inte kan gömma sig heller, under åskan kan man aldrig känna sig trygg.